Iskubens hem är i frysen

En vänlig själ har tagit sig tid att översätta
en av mina gamla dikter som legat och skräpat
i garderoben.

Lite underlig känsla att se sina ord på ett annat språk.
Nästa gång kanske det blir på kinesiska.
Behöver bara hitta en kines först.

Nåja.
Här kommer översättningen
(som för övrigt är bättre än originalet, konstaterade jag lite bittert
när jag läse båda förut):

So many times I have
wandered through the woods,
the fen, the land.
On the lookout
for myself.
Checked every stone.
Called out.
My first disappearance:
The Bottomless Swamp of Puberty.
But I never fully drowned.
Last minute
rescue.
I used a rope made of thick
fibre.
Cried when I finally
held myself in an embrace.
Close shave!
Too many people never find
themselves.
They shamble, exhausted, across fences, through groves,
under uprooted trees.
"Where am I, where am I?" an echo
through the birch and the alder.
So when they at long last
find themselves:
(shivering beneath
a pine's wide skirt.)
A bittersweet encounter.
The Moment when I
found Me,
an astonished
gaze -
between four eyes:
"Hi, is it
You who am
I?"

...och här är dikten så som den var från början:

Så många gånger jag har
traskat genom skogen,
myren,  
marken.
Gått skallgång
efter mig själv.
Lyft på varenda sten.
Ropat.
Mitt första försvinnande:
Pubertetens Bottenlösa Träsk.
Men jag drunknade aldrig.
Drog upp mig själv i
sista stund.
Jag använde ett rep av tätaste
fiber.
Grät när jag till slut
hade mig i famnen.
Så nära ögat!
Alltför många människor finner aldrig
sitt Jag.
De vandrar uttröttade över gärdesgårdar,
genom lundar,
under rotvältor.
”Var är Jag, var är Jag?” i ett eko
mellan björk
och al.
Så när de till slut
hittar sig själva:
(Huttrande under
en grans
vidaöppna kjol.)
Ett kärt återseende.
Ögonblicket då jag
fann Mig,
en häpnad
i ögonen –
ja,
i alla fyra:
”Hej, är det
Du
som är
Jag?