Iskubens hem är i frysen

Vill man träffa någon,
ja, det kan vara vem som helst:
en möjlig livskamrat,
påven
(varför man nu skulle vilja stöta ihop med 
den karln - förlåt alla katoliker -),
en bortglömd och saknad vän,
Lisbeth Salander (ja, tack, om hon vore ödmjukare) 
då ska man tänka att man
inte
vill träffa personen.
Nu hajar ni förmodligen till,
måste läsa om en rad.
Men jo, ni läste rätt.
Man ska tänka:
"Jag vill inte, inte, inte
träffa en trevlig tös* idag"
och då kan jag lova er
att ni
kommer att göra det.
Universum uppfattar nämligen inte
ordet inte.
Det säger i alla fall Thomas Di Leva
och honom tror jag på. 

Egentligen är det ganska enkelt att bevisa
(ni har säkert varit med om det själva):
när man kliver på en
buss till exempel, och man vet
att det finns en risk att
man möter en person
man tycker är himla jobbig
(för att hon eller han går i samma skola, har samma schema
eller något annat som gör att chansen är ganska stor att personen också väljer
SL just den dagen, just den tiden)
ja, då får man
nästan alltid rätt.

Hemligheten ligger i att vända livets små jävligheter
(tvingas gnugga låren med dum jävla före detta skolkamrat och lyssna på tomt jävla ego-prat
på iskall SL-buss en måndag)
till något fint.

Just nu vill jag gärna träffa
sångaren i Bo Kaspers Orkester
för att han har trevlig Piteå-dialekt
och sjunger väldigt bra.

Ska ägna hela dagen
åt att tänka
"Käre gud, låt mig inte, inte, inte
träffa sångaren i Bo Kaspers Orkester."
and I will. 

Over and out.



*tös kan ersättas med valfritt annat ord, exempelvis "grabb", "hårig apa", "Norges utrikesminister", "Papa Dee "