Tisdag

Det borde installeras en

kamera

i vartenda gathörn

för beröring och inte bevakning.

En gammal att hålla

i handen vid varje sorgligt tillfälle.

För gamla människor

det vet man ju,

har redan sina ryggsäckar fulla,

sina upplevelser avklarade,

uträttade.

Det är bara att packa ur sedan,

ryggsäcken

och rada upp alla sakerna

på köksbordet och minnas:

det allra första regnet,

den första stora sorgen,

(när katten fick ungar och två dog,

två skrynkliga med korta, stubbiga svansar

och rosa gommar.)

Första gången man drog med

läpparna över någon annans:

"Gösta Andersson, det var år 1932 i en kohage. Och nästa år, ja, då firar vi guldbröllop!"

Gamla människor har

en så stor andel

av livet färdiggjord.

Att de inte behöver oroa sig

något vidare.

Jag höll ofta

händerna när jag jobbade på

hemmet för äldre.

Och deras valkar och knölar
mot insidan av handen påminner
lite om när man råkar dra kinden
mot en gammal
björk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0