Ja, tack då.



Nu är den över. Sommaren. Jag gråter alltid sista dagen på sommarlovet, har alltid gjort.
Står i duschen och spolar tills varmvattnet är slut och gråten. Sedan stänger jag av och torkar mig. Då vet jag att hösten har kommit:
Välkommen.  
Och hejdå kära du. 
Tack för myggbetten och skrubbsåren på knäna, den svaga brännan på ryggen. För timmarna på balkongen. 



(Obs, obs! Det röda i flaskan är näsblod utblandat i T-sprit. Inget annat.
En motvikt till min extrema mesighet.) 

   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0