Sjätte bilden i sjätte mappen
Okej.
Jag antar utmaningen.
Det här är den sjätte bilden i den
sjätte bildmappen i min dator.
För den som inte kan tyska:
"Berlinmuren 1961-1989"
Bilden togs för (ja, vad fan blir det nu)
två år sedan, våren 2007, strax före studenten.
Klass SK3 besökte Berlin för
att titta på arkitektur och gå på museer.
Så lydde den officiella versionen.
Egentligen var vi där för
att dricka billig öl
i buteljer höga som gummistövlar:
"Ein kleine bier, danke"
(Kleine betyder liten på tyska. Tänk bara! Hur stor är då inte en stor tysk öl?
Serverad i ett nedmonterat stuprör?)
Berlin var i alla fall en fin stad,
där det var lätt att gå vilse.
Jag höll min kompis i
handen hela resan.
(Vi kom hem välbehållna.)
Konsten att koka kaffe
Det är något
med golvet i köket,
saftglasen i skåpet över diskbänken,
vaserna och kopparna,
alla tallrikar
och Johanna
som inte går ihop.
Alltså:
Johanna + ömtåliga grejer (koppar, tallrikar, glas, vaser) + ett köksgolv i klinker
= En Stor Jävla Katastrof Blir Oundviklig
Senaste offret är Kaffebryggarens allra käraste vän, Kannan.
(Ja, de har ingått partnerskap, jag var vigselförättare.
Inget märkvärdigt, men ändå.
Kokaren är arg!
Inte konstigt: jag har ju dödat hans partner. )
Undrar stilla
om
det går att köpa lösdelar till kaffekokaren,
eller om jag måste investera i en helt ny.
Det har jag fan inte lust och inte
råd med.
En annons då?
Eller Kanna på postorder?
www.ensammakaffekannorsökernytthem.com
"Trevlig Kanna sökes
till ensam, sorgsen Kaffekokare"
Den förra gick i en miljon
bitar
då Klantig Ägare råkade hiva den i stengolvet.
(Ska inte hända igen.)
Fredag (ännu ett biblioteksinlägg)
idag
för att lämna igen böcker om
en galning
(Carl Fredrik Hill)
och för att låna
nya
om en annan
(Gustaf Fröding).
Känns som att jag håller på
att bli galen själv.
Personalen på Falafelkungen
känner igen mig
(de står alltid och röker när jag går förbi).
Jag vet att de smider otäcka planer.
Nu ska jag dränka
mina rädslor
i sprit.
(Fröding gjorde likadant
och se hur det gick för honom)
(Han dog i något så konstigt
som diabeteskoma,
men innan hade han blivit
omhändertagen
av den vackraste tösen
på något hospital.
Hon blandade whiskey och grädde
och portionerade ut till gubben
när abstinensen gjorde sig påmind.)
Det är också ett öde.
Onsdag
Det är vår
i luften även
om termometern
visar
minus en komma två grader.
Man får lust att
köpa en glass
och låna
en bok
på biblioteket,
sitta ute nånstans.
Dra upp tröjan
och få
lite färg
på magen.
Tisdag
Fick ett infall
igår och
lagade kikärtsbiffar
(here we go vegan!)
som smakade
gräs.
Man skulle rulla
de små plättarna
i bulgurgryn.
På receptet stod det
"Bulguren kan sprätta i stekpannan
så tillred under lock".
Jag hade inget lock.
Det blev Gökboet ett tag,
eller Kalle Anka på
husvagnssemester som SVT
visar på julafton
(scenen när hela köket är
upp och ned
för att Långben
saknar körkort.)
Men kikärtsbiffar blev
det!
Och fina sådana.
(Släng dig i väggen Per Moberg!)
Frukost
Havregrynsgröt är
som värme
för själen.
(Eller magen då
om man ska vara petig.)
Hej dagboken!
Åkte tunnelbana idag,
en karl satt snett mittemot.
Ibland gör det det.
Han hade glittrig skinnpaj
och håret i Hitlerfrilla,
liksom välkammat
åt ena hållet.
Benen i kors
och en tummad
Se&Hör i knäet.
Jag tänkte: bög! bög! bög!
(Sedan skämdes jag lite över
mina tankar.)
Det är underligt det där,
vad man sänder
ut med sina kläder
och sitt utseende.
Vad man önskar
att folk ska tänka
när de möter en på
gatan.
Ett tag ville jag verkligen att
det skulle skrika
lesbian om mig.
Då hade jag tajta stuprörsjeans
och sällan
örhängen.
Nu vet jag inte
riktigt
vad jag
vill att folk ska
tänka.
Tokig-skogsmulle-kulturintresserad-journalisttönt-unik-freak-intelligent-vegeterian-men-är-det-egentligen-inte- nånting
kanske.
Det är knepigt det där
med identiteter.
Jag undrar vad karln på
tunnelbanan ville
säga med
sin stil.
Trevligt hetero
(ja, du ser så fel du hade, Johanna!)
med intresse
för glittriga
skinnjackor
och skvaller
kanske.
Måndag
och när jag kom hem
hade brevbäraren
lämnat ett brev,
och inte vilket
som helst:
Det Orangea Kuvertet.
Döden är nära!
(Eller ja, pensionen då.)
Nu har det plötsligt
blivit låg
stämning här i Stureby.
På onsdag kanske
jag ska sitta nakenmodell
för en kompis
som går en fotoutbildning.
Men jag misstänker
att det inte
blir i bara mässingen,
utan med endast ryggen bar.
Men det blir nog
ändå det mest
upphetsande
på mycket,
mycket länge.
Tjohej purjolök!
Rekord i bråk
Okej,
mitt och broderns tjafs
har nu pågått i en dag
och fjorton timmar.
Vaken tid.
Om vad?
Kan man fråga sig.
Jag har frågat honom detsamma,
har frågat mig själv också.
Det började
med att jag stod i duschen
när han frågade om han fick låna toan.
"Okej, om det går fort."
Det gick fort.
Skitfort.
Plötsligt var badrummet
en lagård
och jag var Hitler.
(Att lite skit
kan göra en så arg!)
Men jag skrek
saker som
"Bajsidiotjäveljagskafandödadig!"
Men jag tycker liksom inte att det är
okej att tömma tarmen när
ens
(försvarslösa! försvarslösa!)
syster står i duschen.
Det är att vara respektlös.
(- Och det är till att vara känslig, Johanna!
Jo, jag vet.)
Fast det är det andra också:
han är jävligt lat helt enkelt.
Men ibland, ibland, ibland
(mycket sällan)
är han fin.
Då har han lagat
falafel i bröd
och dukat
med färgglada servetter.
(Minns bara inte när
det hände sist.)
- Och på andra sidan jorden
dör femåringar i sviterna
efter ett bombanfall -
Söndag
Yes, love yourself!
