Rekord i bråk
Okej,
mitt och broderns tjafs
har nu pågått i en dag
och fjorton timmar.
Vaken tid.
Om vad?
Kan man fråga sig.
Jag har frågat honom detsamma,
har frågat mig själv också.
Det började
med att jag stod i duschen
när han frågade om han fick låna toan.
"Okej, om det går fort."
Det gick fort.
Skitfort.
Plötsligt var badrummet
en lagård
och jag var Hitler.
(Att lite skit
kan göra en så arg!)
Men jag skrek
saker som
"Bajsidiotjäveljagskafandödadig!"
Men jag tycker liksom inte att det är
okej att tömma tarmen när
ens
(försvarslösa! försvarslösa!)
syster står i duschen.
Det är att vara respektlös.
(- Och det är till att vara känslig, Johanna!
Jo, jag vet.)
Fast det är det andra också:
han är jävligt lat helt enkelt.
Men ibland, ibland, ibland
(mycket sällan)
är han fin.
Då har han lagat
falafel i bröd
och dukat
med färgglada servetter.
(Minns bara inte när
det hände sist.)
- Och på andra sidan jorden
dör femåringar i sviterna
efter ett bombanfall -
