Hej dagboken!
Åkte tunnelbana idag,
en karl satt snett mittemot.
Ibland gör det det.
Han hade glittrig skinnpaj
och håret i Hitlerfrilla,
liksom välkammat
åt ena hållet.
Benen i kors
och en tummad
Se&Hör i knäet.
Jag tänkte: bög! bög! bög!
(Sedan skämdes jag lite över
mina tankar.)
Det är underligt det där,
vad man sänder
ut med sina kläder
och sitt utseende.
Vad man önskar
att folk ska tänka
när de möter en på
gatan.
Ett tag ville jag verkligen att
det skulle skrika
lesbian om mig.
Då hade jag tajta stuprörsjeans
och sällan
örhängen.
Nu vet jag inte
riktigt
vad jag
vill att folk ska
tänka.
Tokig-skogsmulle-kulturintresserad-journalisttönt-unik-freak-intelligent-vegeterian-men-är-det-egentligen-inte- nånting
kanske.
Det är knepigt det där
med identiteter.
Jag undrar vad karln på
tunnelbanan ville
säga med
sin stil.
Trevligt hetero
(ja, du ser så fel du hade, Johanna!)
med intresse
för glittriga
skinnjackor
och skvaller
kanske.
