Onsdag
Önskar att jag hade en
inbyggd karta i huvudet
med alla stigar utmärkta,
alla gropar, mossar,
höga berg
och kantiga stup.
Önskar att jag visste den rätta stigen att slå in på
i livet.
Följa den till slutet.
Genom täta ris av blåbär och hallon.
Över en å och hundra gula fält.
Där en eld kanske,
och vid den en vän
som man inte har sett
på många år.
Önskar att jag bar en kompass
i bröstet.
En pil som
när jag funnit den
rätta stigen blev stilla.
Önskar att jag kunde
möta någon som gått
vägen före mig,
som kunde dess krokar
och avfarter, alla farliga branter och vassa stenblock,
vilka stigar
att undvika och vilka att följa.
Önskar att jag kunde möta
någon med sliten karta och en tungt packad ryggsäck.
Erfarenheten i två strama remmar
på ryggen.
Möta någon
som förstod sig på
Det Där Med Livet.
