Iskubens hem är i frysen

Grannar kan vara bra att ha:
har man inget socker
hemma kan man
låna en kopp
och har man låst
sig ute
kan man knacka försiktigt på
sin grannes fönster
och han kommer och öppnar
i bara morgonrocken.
Men ibland, ja, ibland
kan grannar
vara som icke-nerspolad skit i
toaletten.
Efter lite för mycket oväsen,
orsakat av en alltför
ivrig far med borrmaskin i högsta hugg 
("Jo, men det här fixar jag jävligt fort!")
en krånglig
säng att skruva ihop,
och en klocka som
börjar närma sig halv elva på kvällen,
ringer min granne
på dörren
och undrar - väldigt irriterat - om vi håller på och bygger om lägenheten.
Numera (tre dagar har gått sedan Detta Fruktansvärt Pinsamma)
smyger jag som en
tyst spion i trappuppgången
och har alltid nyckeln
med mig.
Ett nyinköpt
paket socker gör sig
hemmastatt i skafferiet.