Tisdag
Var och lånade
böcker idag på ett
bibliotek jag annars aldrig
besöker.
Tog en nummerlapp till infodisken
och märkte på en gång
att det var något
som fattades hos bibliotekarierna,
(jag tror det kallas Empati och Medkänsla),
de var jävligt ovänliga helt enkelt.
Jag tänkte medan jag väntade
på hjälpen som aldrig kom
att:
"Ni var säkert såna ungar som vred om öronen flera hundra varv
på era småsyskon och tvingade klasskompisarna
att äta hundskit,
ni var säkert såna ungar som njöt av att dra
vingarna av en oskyldig fluga i
ett fönster,
som tyckte om att klubba mulliga humlor
med pappas hammare
och sen skrattade rått
åt ert påhitt."
Längre än så kom jag aldrig i listan över
Onda Ting Utförda Av Jävliga Bibliotekarier,
för då fick jag plötsligt hjälp.
Och av vem?
Jo, av en bibliotekarie
som jag känner igen
från mitt hembibliotek!
Hon hade en stickad
kofta i himlens alla färger,
strumpbyxor i lila ull
och glasögon på näsan.
Bibliotekarie-outfiten satt som en smäck på henne.
Jag blev helt varm
i bröstet och tänkte
att:
"Än finns det hopp för mänskligheten!"
(Jo, jag fick mina böcker tillslut.)
fint!
