Tisdag
Det borde installeras en
kamera
i vartenda gathörn
för beröring och inte bevakning.
En gammal att hålla
i handen vid varje sorgligt tillfälle.
För gamla människor
det vet man ju,
har redan sina ryggsäckar fulla,
sina upplevelser avklarade,
uträttade.
Det är bara att packa ur sedan,
ryggsäcken
och rada upp alla sakerna
på köksbordet och minnas:
det allra första regnet,
den första stora sorgen,
(när katten fick ungar och två dog,
två skrynkliga med korta, stubbiga svansar
och rosa gommar.)
Första gången man drog med
läpparna över någon annans:
"Gösta Andersson, det var år 1932 i en kohage. Och nästa år, ja, då firar vi guldbröllop!"
Gamla människor har
en så stor andel
av livet färdiggjord.
Att de inte behöver oroa sig
något vidare.
Jag höll ofta
händerna när jag jobbade på
hemmet för äldre.
Och deras valkar och knölar
mot insidan av handen påminner
lite om när man råkar dra kinden
mot en gammal
björk.
