Iskubens hem är i frysen

Har snöat in på
Simon & Garfunkel
igen. 
Låtarna har blivit lite av
ljudet i mitt liv
eller vad man nu 
ska kalla det:
på bussen, i affären,
i skogen,
framför spegeln,
ja, överallt.
Ett tag var det Bob Marley,
han fick mig att
tänka mindre
på skolan
och mer på
droger
(läs: kaffe).
Det var fint
med Marley,
men jag tröttnade
tillslut.

Paul och Art vet jag inte
riktigt vad
de ger mig.
Men det är som att komma tillbaka
litegrann:
gymnasiet, sista månaderna
innan studenten.
Då hade jag också en
The Boxer - Feelin' Groovy - och Mrs Robinson - period.

Jag tänker vad en psykolog 
skulle säga om mitt beteende:

- Verklighetsflykt, Johanna! Verklighetsflykt!