Onsdag
(oändligt med kosing i fickan,
bästa jobbet,
bästa bruden,
bästa kroppen,
bästa livet)
riktigt klaffar,
ja, då får
man glädjas
åt de små:
nykokt havregrynsgröt
på morgonen
(det händer fan inte ofta!),
att grannarna har varit
gulliga
och tagit bort luddet
i filtret i torktumlaren,
att symaskinen
spinner som en
katt,
insikten i att kaffe kan ge en
rus och kreativa tankar,
att balkongen
håller
att stå på,
att de mörka timmarna
krymper i antal
för varje dag,
och att
de ljusa
blir fler.
Jo, det finns mycket att
förundras över.
Torsdag
Har snöat in på
Simon & Garfunkel
igen.
Låtarna har blivit lite av
ljudet i mitt liv
eller vad man nu
ska kalla det:
på bussen, i affären,
i skogen,
framför spegeln,
ja, överallt.
Ett tag var det Bob Marley,
han fick mig att
tänka mindre
på skolan
och mer på
droger
(läs: kaffe).
Det var fint
med Marley,
men jag tröttnade
tillslut.
Paul och Art vet jag inte
riktigt vad
de ger mig.
Men det är som att komma tillbaka
litegrann:
gymnasiet, sista månaderna
innan studenten.
Då hade jag också en
The Boxer - Feelin' Groovy - och Mrs Robinson - period.
Jag tänker vad en psykolog
skulle säga om mitt beteende:
- Verklighetsflykt, Johanna! Verklighetsflykt!
Fredag
i fickan
så ikväll
umgås
jag med Dammsugaren och Golvmoppen.
De är ett helt okej sällskap,
och jag behöver verkligen
städa.
När jag öppnade
ytterdörren
låg
ett paket
på hallmattan.
Jag liksom
"Va? Ett paket?"
Paketet bara
"Ja? Vill du inte ha mig eller?"
Jag bara
"Jo, för fan!"
och sen öppnade
jag paketet.
(Det skrek lite men det struntade
jag i).
Från farmor och farfar,
ett svart pärlhalsband.
Jag bara
"Men åh, ett halsband! De vet verkligen
vad barnbarnet önskar sig!"
Mycket mer finns inte att rapportera
från Stureby.
Mitt köksgolv är skinande
rent och glittrar
till och med.
Okej, nu finns inte
mer att rapportera.
Over and out.
I somras
Egentligen kan han simma
(det kan visst alla hundar,
man behöver inte ens lära dem.)
men det var han själv som tjatade
om flytväst.
Sedan ville han bli fotograferad:
"Johanna, fota mig, fota mig!"
Bildtexten minns jag inte riktigt,
men det var något
om 'Batman på nya äventyr'.
Han har många krav, den lilla
frusna råttan.
Konsten att mata ett barn med banan
Det finns så många
söta ungar,
och så många dumma morsor.
På tunnelbanan till exempel:
en mamma springer
efter sitt snoriga
barn med en mosig
banan på sked,
försöker mata:
"Herman, Herman, vänta så
får mamma hjälpa. Nej, Herman
inte kladda med banan på tanten!
Då blir hon ledsen."
Och Herman rusar
som en tetting genom
vagnen
och mamman
rusar efter.
Och bananen?
Ja, den hamnar
på mig och på tanten mittemot,
på mamman själv, på
en ordningsvakt och ett Jehovas vittne,
på två poliser och
på golvet, innan mamman lyckas
få in den i
Hermans lilla mun.
Jag tänker att
om jag hade varit
mamman
så hade jag tryckt fast Hermans
lilla rumpa
på ett av de blåa sätena
och gett honom bananen.
Liksom militäriskt
sagt åt honom att
"Nu jävlar i mig sitter du still!"
Fast med kärlek i rösten
förstås.
Måndag
Stadsbiblioteket är ungefär
som Hitlers bunker:
himla tyst och man överväger
självmord.
(Liksom för att någonting ska
hända.)
Bibliotekarierna är i och för sig
söta i sina virkade strumpbyxor
och kjolar i något tyg
som man säkert inte kan tvätta
i maskin.
(Ylle: endast handtvätt,
viskos: 30 grader utan torktumling.)
Och det är roligt att titta på vad alla
studenter har med sig att knapra på:
- äpplen, röda och gröna
- mjuka kaviarsmörgåsar med ägg
- kaffe i pappersmuggar från Seven Eleven och Pressbyrån
- godis, godis, godis
- läsk
- dextrosol
- snus
Träffade en från äldreboendet på
tunnelbanan,
inte en patient
utan ett vårdbiträde
och hon berättade
att alla mina
favorittanter
från i somras
har dött.
Det kändes lite snopet
och ganska sorgligt.
Söndag
igår:
- Du dansar fint!
- Va...? Jaha, tack!
Så nu har fuldansen blivit findans
och söndagen har blivit
pluggdag.
(Biblioteket och jag kilar stadigt
för tillfället.)
Torsdag
och frågade
vad jag önskar
mig i present.
- En liten farbror som man kan ha i garderoben
och som tycker om att städa. Gärna med ett mjukt inre
och ett trevligt yttre.
Hon skulle titta
på Blocket i morgon,
där kan man ju finna det mesta.
Han ska heta Bernt förresten
- efter en ivrig karl i skolan.
Duracel gånger tusen.
Onsdag
I min familj är
det ombytta
roller:
pappa lagar mat och syr,
(rullar, rullar små
runda köttbullar i ett blommigt
förkläde
och fållar sommargardinerna,
syr både raksöm och zickzack),
mamma
rensar avloppet
och målar
om utemöblerna när färgen flagnat.
Om det sista räknas som karlgöra
vet jag inte,
men himla
queert är det i varje fall.
Lite som att titta
på en informationsfilm
om Den Svenska Familjen År 2009.
Eller något åt det hållet.
Fast han är rätt gullig min pappa,
i förkläde.
Måndag
med
värk
(- oj,oj, nu börjas det igen:
kärringgnället,
det eviga
pensionärspratet -)
i armhålan.
Grävde runt
där ett tag
och
fann en
knöl liten som en
ärta.
Och det blev plötsligt
Gökboet
och Matrix
på en och samma
gång
här hemma.
Mamma skrek
- Cancer! Cancer!
rätt ut
medan hon slog i telefonkatalogen
efter numret till Radiumhemmet.
Jag funderade
mest på om jag hunnit
med allt som jag
planerat:
(Inte skaffa barn. Check.
Doppa tårna i havet från en brygga. Check.)
Äsch, listan kan
göras så mycket längre
men
det var så
långt jag hann
innan
mor
gav mig numret
till husläkaren.
Igår var alla
lediga på
sjukhuset
så ringde i
morse
("Lägg inte på luren, det är bara nitton personer
före dig i kön.'")
och jag har inte cancer
(snarare en inflammation
i något så jävla obetydligt
som en talgkörtel. Tjoho!)
I dag är det mer
av Madicken-firar-jul-igen
och-Lilla-spöket-Laban-stämning
innanför husväggarna.
Och jag längtar lite grann
efter plugget
och några
veckors
oledighet.
