Iskubens hem är i frysen

Var börjar vi?

Svaret är att vi aldrig börjar.

Det är alltid något före:

trädet med svaga grenar

och en stam

där tusentals

boplatser, gömmor

ryms

är sprunget ur

fröet.

Uppåt och inåt

växer det.

Mot himlen.

Ur  jorden.

Och rötterna?

Likadant med dem:

som ett vävt tyg

över jordskorpan.

Bäcken ur floden,

floden ur
rännilen,

rännilen ur
älven,

havet.

Ur dammen som sipprar och sörplar.

Och aldrig tar det slut,

aldrig tar vi.