Iskubens hem är i frysen

Jag är en jävel i köket. Om ingen kommer och stör förstås.
   Då går det ofast åt helvete och jag får ringa 112. Det har hänt ett par gånger.  
Hon i växeln känner igen min röst nu.
 "SOS-alarm, vad har hänt?"
Jag: "Det är spisen. Den brinner."
Hon i växeln: "Det var inte bra. Har du prövat att kväva elden med en fleece-filt?"
Jag: "Nej, men jag springer och hämtar en nu."
   Och jag rusar som en tetting genom lägenheten (Okej, det är en tvårummare så det går ganska fort.)
Jag hämtar en av mina favoritfiltar, en randig i lila och rött, och lägger den på lågorna.
   När jag plockar upp luren har tanten på larmcentralen lagt på.
Jag letar reda på hennes namn i telefonkatalogen och ringer henne sedan varje natt i en veckas tid.
Liksom för att jävlas.