En lista på krav till regeringen
Det borde inrättas en
jourtelefon, 113,
för dem
som inte
kan sluta
älska
sina tidigare
kärlekar.
För snöänglar
som smälter bort
för fort.
En stödlinje
för pilska
damer:
- "Hej, det är Kerstin på
Radiumhemmet. Har ni fått in "Tantknull fyra"? -
och oroliga tonårspappor:
"Det var Sören Karlsson här. Min son Rasmus har
knottror i rumpan. Kan han ha ärvt dem av mig?"
En chattsida för
självmordsbenägna tunnelbaneförare
och för personer
med skärsår
på underarmarna.
(Myggbett, myggbett!)
För kvinnor
med smala
perspektiv
och midjor.
En organisation för
våldtäktsmän
med plötslig
impotens,
för blottare
med nakenskräck
och feber.
En förening för
ångerfulla nazister,
för kriminella som vill
säga förlåt
men inte kan.
För mörkrädda poliser
och vilsegångna
orienterare.
En
egen stad
för dem som aldrig
bott i någon.
För hångelsugna
och tatuerade
jurister,
som glömt
vad som är Rätt och vad som är Fel
i lagboken.
Jag efterlyser
tabletter, jävligt starka sådana,
mot
överlägsenhet och skryt,
mot facebook-fanatism.
Jag kräver
särskilda busshållsplatser
för dem
som
aldrig kan glädjas
åt någon annan,
för mammor
som slår sina
söner,
för söner
som slår sina mammor.
När de blivit för gamla
för att hålla
fasaden uppe.
Kliniker för ensamma
insekter.
För mördarsniglar
som inte känner för att
döda.
