Det finns dagar
Det finns dagar då
jag önskar att
jag bar ett vapen i
fickan.
En pistol
eller ett gevär.
(Psyket nästa!)
Dagar när jag letar
i telefonkatalogen
efter numret
till närmsta
plastikklinik.
Bokar tid.
Och bokar av.
För inga skalpeller
i världen kan
hjälpa mig
att acceptera
mina
Skav
och
Skämsligheter.
Det finns stunder när jag
undrar om jag inte är
spegelberoende,
själsligt försvagad,
ja, rent av
IDIOT.
(Nittioåtta plus tolv är lika med?)
Nätter när jag sitter
vaken
med Carlshamns gräddglass
i knäet
och
tittar på repriserna av
Oprah,
gråter.
Tillfällen när jag
kommer på mig själv
med att vilja sminka
hela universum
i en mörkt lila färg.
(Det bor ett emo i oss alla.)
Tidiga mornar
när jag önskar
att vi aldrig sålde stugan,
mornar
när jag skulle
kunna gå i döden
för
de ensamma grodynglen,
för att få känna en
sorgsen skogsstig
mot hälarna.
Dagar när jag åker hela linjen
mellan Hagsätra
och Hässelby strand.
(Jag tyckte att jag såg
Dig
kliva
på i Slussen.)
Och det finns andra dagar.
