Iskubens hem är i frysen

I morse:

Vi var på tomten
med Lantmäteriet
och de slog i
stolpar
i jorden
för att exakt
ta reda på
tomtgränsen.
Det är tydligen viktigt sånt där.
Jag drog
på mig
pappas gummistövlar
och gick två
kilometer
på grusvägen
som ledde bort
och in
i skogen.
Hälarna brände
som eld efter
femhundra meter,
 - jo, jag mätte någorlunda -
och mp3:n hade jag inte med mig.
Den gick i graven i går.
(Jag hade på känn
att det skulle hända,
den hade varit hängig
så länge.)
Bara
Ljudet Av Ingenting Särskilt
i öronen och vinden
i luften
alltså,
tårarna i ögonen,
den bruna leran upp till vaderna.
Jag har haft tråkigare torsdagsmornar,
men sällan
lugnare.
Hann tänka det jag inte
hunnit att tänka på 
den senaste månaden.
Rekreation kallas
det visst.
Återhämtning.
Labradåren
med den ännu inte
utredda bokstavskombinationen
i blodet
(damp, adhd - ja, något
har han!)
störde friden en aning.
Jag förlåter
honom.