Iskubens hem är i frysen

Det här har
varit den tråkigaste
torsdagen
på jag vet
fan inte hur
länge.
Har somnat
med Filosofins historia
i armhålan
två nätter
i rad nu.
Det börjar
kännas som
ett riktigt
intimt
förhållande.
Och jag gillar att
han är
så tyst hela
tiden, Nordin.
Det är liksom
jag som sköter snacket.
Fast på fredag
gör jag slut.
Och i fortsättningen kommer
han att få sova
på soffan,
eller ja,
i bokhyllan då,
inklämd
mellan
Liedman
och de andra grabbarna.
(Men det vet han inte
om än, den jäveln,)
Jag planerar hur jag ska
lägga upp det.
Själva avskedet.
Som det brukar låta kanske
(i alla filmer, sånger, sagor):
"Vi måste prata du och jag."