Iskubens hem är i frysen

Har fått
knäck i massor,
mensvärk
i massor.
(Röda gardiner,
röda trosor
liksom.
Tjohej!)
Och den här julen
är snart över.
Det känns bra
på något vis.
För snart slår
krokusarna
ut och
kommunfarbröderna
och kommungummorna
dundrar fram
i sina sopmaskiner
och blåställ
för att blåsa rent
trottoarerna
från vinterns grus
och smuts.
Man kan glida
fram i ett par nyinköpta
färgglada
sneakers genom stan
(okej, genom Stureby då
- som är mitt eget ghetto,
mitt eget
femtiotalsparadis - )
och känna att man 
bär världen -
det förbannade ansvaret
över den här jorden! -
på de (nästan, nästan!)
ännu späda tonårsaxlarna,
och känna
den underliga
känslan av
att man faktiskt
klarar av det.

Nu funderar jag lite
över vad jag verkligen ville säga
med det här inlägget.
Att julen är lite
för överskattad
kanske,
eller att knäck
kan vara himla segt.
Eller att våren är
att föredra
framför vintern.
(Kanske.)
Nåväl,
sorry tomten, i vilket fall.